 |
| Foto: RS |
Jag har läst de två första böckerna i Gail Carrigers steampunk-serie om den teälskande Alexia Tarabotti, en själlös människa som bor i det viktorianska London bland varulvar och vampyrer. Alexia är halvitalienska, ungmö, lite för mullig och frispråkig, något som inte anses attraktivt för en ung kvinna under denna tid. Alexia hamnar i den ena trassliga situationen efter den andra och hennes familj suckar över hennes beteende.
I detta viktorianska London lever vampyrer och varulvar sida vid sida med de människor som är som du och jag. Alexia är varken vampyr eller varulv, hennes själlöshet innebär att hon kan neutralisera de övernaturligas krafter och göra dem ”kraftlösa”. På en bjudning blir Alexia överfallen av en vampyr och eftersom hon gör honom sårbar genom sin beröring kan hon också lätt ha ihjäl honom, detta händer, oavsiktligt. Det tar inte lång tid innan chefen för ROF, Registreringsverket för Onaturliga Företeelser dyker upp. ROF har i uppgift att hålla koll på de övernaturliga samt att utreda brott som begås där övernaturliga är inblandade. Alexia inleder en het affär med chefen som heter Lord Maccon, alfahannen för Londons varulvar. Låter det skruvat? Japp, det är det!
 |
| Foto: RS |
Det är spännande att stifta bekantskap med en ny genre och steampunken kommer säkert växa i popularitet framöver.
Men steampunk, vad är det egentligen? Så här skriver Nationalencyklopedin om steampunk: ”steampunk (engelska; jämför cyberpunk), ångpunk, begrepp myntat 1987 av den amerikanske författaren K.W. Jeter (född 1950), ursprungligen för att beskriva ickerealistisk litteratur som utspelas i en tänkt alternativ historisk, nutida eller framtida värld där ångkraft snarare än elektricitet utgör den huvudsakliga energikällan.”
Själlös och Chanslös är väldigt underhållande och innehåller mycket humor. Totalt finns fem böcker i serien och nu har även den tredje boken översatts till svenska, Hemlös, den ska jag sätta tänderna i så snart jag kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar